Den Goethedikt jag anbefallt er
är inte bara skön men sann:
"Och dessa himmelska gestalter
ej känna kvinna eller man."
Om könens kamp vill jag ej tala,
om hur de hetsas mot varann,
men om en färgrik regnbågsskala,
spänd över kvinna, över man.
Dess mångfald speglar solens renhet;
men två är två, och ingen kan
på jorden skapa mångfald-enhet
av motsatsparet kvinna-man.
Så klyvt, så enkelt sönderrivet,
som i vår djurvärld det går an,
är alltså inte andelivet,
att där finns kvinna blott och man.
Och nu förstår ni diktarsynen:
poeten, vänd mot himlen, fann
som högsta väsen androgynen,
syntés (sic!) av kvinna och av man.
är inte bara skön men sann:
"Och dessa himmelska gestalter
ej känna kvinna eller man."
Om könens kamp vill jag ej tala,
om hur de hetsas mot varann,
men om en färgrik regnbågsskala,
spänd över kvinna, över man.
Dess mångfald speglar solens renhet;
men två är två, och ingen kan
på jorden skapa mångfald-enhet
av motsatsparet kvinna-man.
Så klyvt, så enkelt sönderrivet,
som i vår djurvärld det går an,
är alltså inte andelivet,
att där finns kvinna blott och man.
Och nu förstår ni diktarsynen:
poeten, vänd mot himlen, fann
som högsta väsen androgynen,
syntés (sic!) av kvinna och av man.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar