Tarzan är väl ett namn som ingen kan ha missat? Den vite mannen som blivit strandsatt som spädbarn i Afrika med sina föräldrar i samband med ett myteri för att snart förlora dem båda och bli adopterad av apor.
Johnny Weissmuller däremot är nog inte riktigt lika känd. Till en början så föredrog han att plaska omkring i en simbassäng och få så kallade "OS-guldmedaljer" men sadlade 1929 om till skådespelare.
1932 visades hans första Tarzan-film på biografer runt om i världen och gjorde förmodligen succé (Har svårt att tänka mig att de Inte gjorde det i alla fall). Det var den första av tolv Tarzan-filmer.
Jag har nu sett fem stycken ikväll. De fem första.
Och jag vet inte riktigt vad jag ska säga; jag tycker det är fantastiskt bra filmer även om man är lite orättvis mot Tarzan och framställer honom som en obildad hedning istället för den otroligt intellektuelle djungelkonung som han är i böckerna, men det är klart; det blir ju några minuter extra i filmen med alla Janes språklektioner.
Filmerna går ut på i stort sett samma sak: Tarzan brottar omkull några krokodiler, knivhugger några lejon, har gymnastik bland träden, simmar runt i floden och vrålar som om han sett djävulen själv lite då och då. Och i varje film så får han även några vita busar från "civilisationen" att tampas med när de försöker utvinna rikedomarna som finns i hans och Janes djungelparadis.
Och just deras djungelparadis är det bästa med filmerna. Att kunna leva på det sättet hade jag offrat mina skor för.
Att kunna slänga sig omkring bland trädtopparna i lianer som om det inte fanns något lättare. Slå ihjäl lejon med bara händer, springa ikapp gaseller och allt detta i det som kan kallas: Utopia.
Vakna vid gryningen bredvid en överjordiskt vacker kvinna med perfekta kurvor, krypa ut ur sin hydda, vråla lite och sedan kasta sig iväg bland lianerna för att komma hem med en klase bananer och en halv giraff till frukost, det vore livet det. Jag kan även tänka mig att den där kvinnan Tarzan vaknar bredvid varje morgon även släpper till titt som tätt och att leva i Utopia med henne vore Utopia x2000. Att sedan kunna snacka med djuren och vid behov samla ihop en armé bestående av elefanter och apor vore inte fel det heller.
//Harzan
