måndag 2 februari 2009

If you even dream of beating me you'd better wake up and apologize.

Idag har jag varit fast vid youtube. Youtube är ett fenomen på internet där man kan kolla på filmer, och vissa människor fastnar där av olika anledningar. Vissa har inte upptäckt redtube och sitter därför och kollar på klipp från baywatch, vissa är förälskade i Björn Gustafsson och sviker därför Robert Gustafssons klassiska videokassetter och sedan har vi idrottsintresserade rikspuckon: som jag.

Jag brukar kolla på Diego Maradona. Men idag så har jag kollat på boxning hela dagen. Storheter som Joe Luois, Rocky Marciano, Floyd och Ingo, Ali &Co och Tyson.

Rocky Marciano - Enda boxaren som är obesegrad i tungvikt. Det vill säga att han var den ende som var smart nog att sluta när han var på topp. Hans träningsstil var även den ganska unik. Han åt vad naturen hade att erbjuda och han tränade med hjälp av vad naturen hade att erbjuda. Dog dagen före han skulle fylla 46 och självfallet med i boxningens Hall of Fame.

Muhammad Ali - Kaxig som få, men det hade han goda skäl till. Utan tvekan den snabbaste tungviktaren genom tiderna. Hans fotarbete, snabbhet, explosivitet blandat med en sjuhelvetes kondition och slagstyrka - allt det i ett paket. Tänk att hamna i klorna på honom (Avd: Släpp mig, släpp mig, jag har lovat morsan att vara hemma på middag klockan nio). Och han droppade den kaxigaste, skönaste och bästa kommentaren någonsin i boxningssammanhang: "If you even dream of beating me you'd better wake up and apologize" - Rätta takter.

Sen har vi ju då lille Mike Tyson. Jag gillar Tyson, men ändå inte. Idag såg jag hela matchen mellan Tyson och Buster Douglas vilken är den bästa match jag någonsin sett, utan tvekan. Douglas boxade ut Tyson matchen igenom. Gick visserligen på en gliring i åttonde ronden men kom tillbaka i nionde som om ingenting hade hänt. Han duckade, jabbade, flyttade på sig och retade upp Tyson hela matchen - Tyson kom ju inte åt honom, han blev självfallet frustrerad och försökte ännu mer. Men Douglas däremot höll sig kall. Dansade runt, jabbade lite och så fort Tyson öppnade sig så hoppade Douglas in med en slagserie. Och till skillnad från många andra boxare så backade han inte efter 6-7 slag utan han slog tills han inte kunde mer för att Tyson flyttade på sig eller att domaren gick emellan. Och ja, Douglas vann.

Efter att ha sett på boxning hela dagen så har jag numera bestämt mig: jag ska återuppta min boxningskarriär. Jag ska vara oslagbar som Marciano, snabb och smidig som Ali, slå lika hårt som Tyson och vara lika ödmjuk som Ingo. Sen skadar det nog inte om jag är vältränad också.

Edit: Har nyligen haft en diskussion huruvida boxning är en lämplig sport eller ej. Behöver kanske inte klargöra mitt ställningstagande i den frågan. De flesta borde förstå att jag är för boxning och övriga kampsporter.

Kampsport: Två likvärdiga motståndare mäter sina styrkor efter strikta regler och ordnade former och närvarande finns X antal domare som ser till att dessa följs.
Det är ingen primitiv maktkamp mellan två personer som har något otalt med varandra - Den sporten kallas "slagsmål".



Muhammad Alis bästa match. Besegrade Cleveland Williams 1966.

//Harzan