Istället för mail - Till tänkarens förbannelse

Ur Stäppvargen, sidan 21:
" 'De flesta människor vilja inte simma, förrän de kunna det.' Är det inte skarpsinnigt? Naturligtvis vill de inte simma! De är ju skapade för marken, inte för vattnet. Och naturligtvis vill de inte tänka; de är ju skapade för att leva, inte för att tänka! Ja, och den som tänker, den som gör tänkandet till huvudsak, han kan visserligen komma långt därmed, men han har i alla fall bytt ut marken mot vattnet, och förr eller senare drunknar han."

Kanske ingen överraskning, men jag tillhör den arma skara som tänker för mycket. Var sak är ämnad att ältas om och om igen. Ibland finner man en lösning, ofta förvärrar man problemet och ibland går tanke till handling vilket kan medföra ödesdigra konsekvenser.
Alla har problem på något plan. Oavsett vilket problem man står inför så är det någon som har haft det innan - och funnit en lösning. Men en tänkare får lida mer i sökandet efter lösningen. Om man oroar sig så växer problemet i storlek och styrka.

Dock måste jag erkänna - inför mig själv - att jag ofta njuter av att tänka, av att lida. Ett självdestruktivt beteende som är intränat sedan barnsben. Ett livsfarligt beteende, för i tänkandet finner man ensamheten och där hittar man dörren till självföraktets kammare. Går dörren i baklås så hittar man inte ut...

Istället för mail - Till skriften

Precis som de flesta av er andra så lärde jag mig att läsa och skriva i skolan. Men först i 17-årsåldern började jag utveckla min egen förmåga att kombinera bokstäver på olika vis för att få fram något läsbart.
Det är och har sedan dess för mig varit ett konstruktivt sätt att avreagera sig, stilla rastlöshet och känna att man skapar något. När man väl har lärt sig det så försvinner det aldrig, även om man kan tappa skärpan om man inte aktivt skriver.

De senaste åren har jag tappat stinget. Någon gång ibland kan jag plita ned något som för dagen känns intressant, men inga följetonger eller större projekt som jag kunde ge mig på förr. Drömmen var en gång att börja skriva böcker - den drömmen är död. För det första kan jag inte hålla fokus så länge på en och samma sak - som det förmodligen skulle krävas för att skapa ett större skönlitterärt skriftverk. För det andra så är jag en akterseglad skribent.
Det här jag skriver precis nu tvingar jag mig själv att skriva. Jag har den röda tråden men fantasin går på sparlåga...

Men imorgon tänkte jag läsa Stäppvargen (igen). Får väl se om jag kan hitta inspiration där.