Kopia från facebook - Om brottarkungen Ivar Johansson

Ivar Johansson, polisen från Norrköping som bärgade hem tre olympiska guldmedaljer till Sverige, vilket är ett konststycke även Carl "Spartalejonet" Westergren har klarat av. Utöver de två så är det endast Alexander Medved (ukrainare/sovjet), Alexander Karelin (ryss) och Artur Tajmazov (uzbek) som knipit den ädlaste valören i de olympiska spelen tre gånger i mattkampen känd som brottning.
Men låt oss hålla oss till Johansson. 1947 gavs "Den stora boken om brottning" (vilken undertecknad betalade nästintill en dagslön för att få i sin ägo 68 år senare, men det var det värt, pjäsen på dryga tre kilo är en mycket fin volym som inte bara ser stöddig ut i bokhyllan utan även lämpar sig ypperligt för läsning) ut, en slags antologi under redaktion av Paul Brewitz, som också skrivit många av bokens kapitel. Ett av dem är kapitlet om brottarkungen Johansson och i det kapitlet återfinns följande meningar:

"Alla tiders brottarprestation levererades sedan av Ivar i Los Angeles-spelen 1932, då han efter att ha hemfört olympiska guldmedaljen i fri-stilens mellanvikt fick avstå från att kliva upp på segerpallen och i stället krypa in i bastun och banta bort nära 5 kilo för att till följande dags vägning komma ner i grekisk-romerska stilens weltervikt. Även där blev guldpengen Ivars, och en tredje medalj av den ädla metallen fick han i slutet av året, nämligen Sv. Dagbladets guldmedalj till årets bäste svenska idrottsman."

Två OS-guld inom loppet av ett par dagar. Gör om det Zlat... öhm... Sjöber... nja... Stenmark kanske?
Äh, gör om det den som kan!

 

Kopia från facebook - Francois Villons "Ballad mot Frankrikes fiender"

Över internet och sociala medier syns bilder på Paris, Eiffeltornet, trikoloren, gråtande ögon och andra kondoleanser till Frankrike och dess huvudstad. Deras fiender förvarnar om att det här bara är början och uppmanar enligt källor till fler attacker. Om deras fiender skrev medeltidsskalden Francois Villon, i översättning av Axel Österberg, "Ballad mot Frankrikes fiender":

Må han bli mött av djur som sprutar eld
- minns Iason som Det Gyllene Skinnet tog! -
bli som Nebukadnessar sju år ställd
som en oxe på en äng, det passar nog.
Så svårt som Troja inför nederlaget
han måste också se och tappa slaget,
och liksom Tantalus han borde sen
i underjordens dy bli sänkt igen
och plågas liksom Job en dag i sänder.
Ett fängelse jag också unnar den
som önskar ont åt franske kungens länder.

I månader på huvut (sic!) i en damm
djupt borrad ner i gyttjan skall han stå,
till turken säljas och till egen skam
där som ett dragdjur framför vagnen gå.
I tretti år han må som Magdalena
gå utan linne och sitt hjärta rena,
må svinet som Narcissos varda dränkt
och i sin borst likt Absalon bli hängt
om det ej hängt sig själv, som ofta händer
och Judas gjorde. Den skall straffas strängt
som önskar ont åt franske kungens länder

Och om Octavii dagar återkom
smält guld till läskedryck han genast får
och mellan kvarnens stenar malas som
han blev, vårt gamla helgon Saint Victor.
Han kunde också släpas runt i haven
likt Jona, i en valfisks buk begraven.
Han må bli bannlyst, nekad solens ljus
och Venus nöjen i sitt eget hus.
Ty inget nådens ljus Vår herre tänder
för denne ynklige och klena lus
som önskar ont åt franske kungens länder.

Envoi
Prins, Eolus må bära bort hans kropp
till Glaukos rike, upp till alpens topp.
Vad rör det sedan mig vad honom händer!
Den är ej värd att äga frid och hopp
som önskar ont åt franske kungens länder.

Billy Meiers profetior

Schweizaren Billy Meier är förmodligen ganska okänd, och för dem han faktiskt är känd så är han det nog främst för sina påståenden om att ha sett UFO:n och annat svammel. Men vi bortser från det för en stund, med anledning av det som pågår i Paris för stunden.

1981 skall denne Meier dels ha förvarnat om att ebola i det tredje millenniet kommer ge upphov till stor oro världen över och att Frankrike, i kölvattnet efter stor invandring, kommer att braka samman inifrån med fundamentala islamister som katalysator och angripare från öster. Attacken mot Charlie Hebdo i januari var Al-Qaida om jag minns rätt, och attackerna som går på nyheterna nu har väl inte fått någon avsändaradress ännu, men jag skulle inte bli förvånad om det kom från samma håll... Det om det av Meiers profetior som sedermera slog in. I samma veva som han förutsåg dessa saker skall han ha förvarnat om att Ryssland kan komma att föra krig mot Skandinavien, att Sverige och England kommer att få uppleva inbördeskrig eller inbördeskrigsliknande tillstånd...

Bekantskapen med Meier och dessa påstående sprang jag över i oktober 2014. Jag avfärdade det inte helt och hållet, men höll mig reserverad då jag inte fick några källor utan endast hade hörsägen att förlita mig på. Att Meier skulle visa sig vara en kuf - när jag sökt efter info om honom - som sett UFO:n och snackat med utomjordingar gjorde inte att jag blev mer övertygad om att det var tillförlitliga uppgifter, snarare tvärtom. Jag har fortfarande inte några källor, trots att jag letat efter detta, vilket förvisso är svårt då det mesta av hans material återfinns på tyska som jag inte behärskar särskilt väl. Men ebolan var ju ett faktum redan då och nu har vi ett, gissningsvis två, terrordåd under islamistiska standar i Paris att skriva in i facit också. De flesta verkar dessutom vara rörande överens om att det kommer mera. Vi får se om han får rätt, den gode Meier... om han nu har hävdat det som tillskrivs honom, så klart.

Kopia från facebook - Ur Birger Vikströms avhandling "Den svenska människan"

Det här med svenskhet och att vara svensk va... Hur författaren Birger Vikström - vagabonden och grovarbetaren som föll av pinn som 38-åring 1958 efter ett hårt leverne - hade ställt sig i frågan kan vi troligen bara spekulera i, men han hade nog i sin tankeslum berört ämnet då han skrivit "Den svenska människan" (utgiven -59) som han med snitsig ironi kallar för "avhandling". Det är en bok fylld med humoresker.

Den svenska människan har han delat upp i tre huvudkategorier:
1 - Den egentliga människan (statsråd, tjänstemän, medie- och kulturgiganter).
2 - Den vanliga människan (knegare).
3 - Den obehövliga människan (poeter, musiker, författare, vandringsfolk).

Jag, som vanlig människa och i detta nu vilande på en soffa, tänkte återge stycket "Vanlig människa vilande på en soffa":

"En av Den vanliga människans käraste sysselsättningar är att efter dagens arbete, liksom även vid andra tillfällen, vila ut på en riktig och hederlig soffa.
    Emellertid håller de hederliga sofforna i vår tid på att försvinna ur marknaden. Utan tvivel beror detta på att forna tiders möbelsnickare inte längre verkar mitt ibland oss. De fantasifulla stolkonstruktörerna och soffkonstnärerna, som fyller våra rum med den ena tingesten underligare än den andra, är i stället så mycket aktivare. Att få dem att upphöra med sin verksamhet har dessvärre visat sej vara omöjligt och den gamla hederliga pinnsoffans slutliga ändalykt är väl därför bara en tidsfråga.
    Och ve oss då om vi drabbas av gikt och inte längre är så spänstiga som i vår ungdom. Fastnar vi i det läget i en modern möbel så är vi sålda om inte hjälp anländer inom rimlig tid."

Illustration av författaren.

 

Kopia från facebook - Gunnar Sträng

Gunnar Sträng lär ha sagt:

"Man bör inte använda utländska låneord i de fall det finns en adekvat inhemsk vokabulär disponibel."

När han skall ha yttrat denna mening vet jag inte, men 1975 så tog det mindre än fem minuter i TV-intervjun jag länkar åt dig käre läsare (om du nu har så tråkigt att du vill fördriva tiden med 30 minuter högst inaktuell svensk politik, med en minst lika inaktuell politiker), innan herr Sträng sade "all right" där han lika gärna kunde sagt "Nåväl". Ett annat snedsprång av denne man var väl när Astrid Lindgren åkte på att betala mer än 100% i skatt och skrev Pomperipossa i någon slags protest mot detta, vilket Sträng viftade bort och menade att Lindgren inte kunde räkna. Palme gav henne dock rätt till slut.

Men vi håller oss till herr Sträng. Han växte upp i en tid då en medelstor kommun kanske sköttes av tre-fyra personer och sekreteraren hade kommunens alla pengar hemma i kökssoffan, där kommuninvånarna odlade sin egen potatis och själva konserverade sin mat, där varje yngling fått växa upp med att snickra och skruva med motorer och därför höll efter sina egna hus och bilar, där man sparade till det man skulle köpa, där statens mediemonopol var närmast totalt och där småfurstarnas ord var lag. Nu är jag inte inläst på Sträng personligen och var han tog avstamp och blev skolad till finansminister har jag inte en blekaste aning om, men dagens politiker är nog glada att en karl av hans kaliber inte är med i matchen. Hans pondus förefaller ha varit naturlig och han stressade inte upp sig när han skulle svara på frågor. Han redogjorde lugnt och sakligt för sin syn på saken, förklarade bakomliggande orsaker och vad som var möjligt att göra, eller inte göra, samtidigt som han blev hårt pressad av dåtidens frågeställare. Och hans språkbruk är en klass för sig. Han gör sig inte sämre i de debatter jag har haft förmånen att se honom delta i. Visserligen är det svårt att för mig som inte var helt född när det begav sig sitta och bedöma hur han var som politiker, eftersom jag inte var där och levde i det samhälle som han var med och styrde. Men jag får nog glädjas åt honom, Gösta Bohman och andra hedersknyfflar att de slipper se eländet vi dras med idag, där statsministern knappt kan säga en hel mening utan att staka sig på orden eller säga fel...

 

Kopia från facebook - Lite Bibeln...

Bibeln har i århundraden tillhandahållit en symbolvärld kring vilken vi knutit en gemenskap i Sverige, Europa och stora delar av världen. I förstnämnda geografiska område fjärmar vi oss och det gärna under förevändningen att Bibeln är en fantasibok som står uppstyltad på diverse amsagor. Man tycker sig sakna bevis och ratar således hela stycket. Men jag har ofta frågat mig om man verkligen måste se den som en faktabok, som skall tolkas på orden? Behöver man ens ha en övertygad tro på Gud för att finna glädje i det rika kultur- och litteraturarv vi har fått i Bibeln? Tusentals år av livsinsikter och människoöden står nedtecknade i den så kallade heliga boken. På sina ställen är det rent av bisarrt. Som exempel på det tänker jag framhålla det 19:e kapitlet i Första Moseboken, det om hur herren låter förstöra de båda syndastäderna Sodom och Gomorra men frälser Lot och två döttrar. Tro inte att ni slipper undan ett citat. Hela kapitlet klarar ni er undan, men verserna 30-38 får ni här nedan. Lot och hans döttrar har flytt undan förstörelsen av Sodom och Gomorra, lämnat Soar och begett sig upp i bergen. Versnumren utelämnar jag för enkelhetens skull:

"Lot lämnade Soar och slog sig ner i bergsbygden tillsammans med sina båda döttrar. Han vågade inte stanna i Soar, och nu bodde han och hans båda döttrar i en grotta. Då sade en dag den äldre dottern till den yngre: ”Vår far är gammal, och det finns inga män här i landet som kan göra oss med barn på vanligt vis. Vi ger vår far vin att dricka och sedan ligger vi med honom. Så skaffar vi barn genom vår far.” När det blev kväll gav de sin far vin att dricka, och sedan gick den äldre systern in till honom och låg med honom, och han märkte varken när hon lade sig eller när hon steg upp. Nästa dag sade den äldre systern till den yngre: ”I natt låg jag med vår far. Vi ger honom vin att dricka i kväll också, sedan kan du gå in och ligga med honom. Så skaffar vi barn genom vår far.” De gav sin far vin att dricka den kvällen också, och den yngre systern låg med honom, och han märkte varken när hon lade sig eller när hon steg upp. Så blev Lots båda döttrar havande genom sin far. Den äldre födde en son, som hon gav namnet Moab, och han blev stamfar till våra dagars moabiter. Också den yngre systern födde en son; hon gav honom namnet Ben-Ammi, och han blev stamfar till våra dagars ammoniter."

(Finns också i tecknad version i bifogad länk)

 

Kopia från facebook - Ur Ingemar Norléns "Jakten på Johnny Bode"

Krigstid, 40-tal, Sverige. Protagonisten, den från hjärtat av västgötaslätten (Falköping) sprungna kompositören och sångaren Johnny Bode, som gjort sig totalt omöjlig i den svenska nöjesbranschen efter en lång rad lögner, bedrägerier och stölder med åtföljande rättegång i vilken han förklarats sinnessjuk och dömd till vård, planerar att anträda en ny verksamhet:

"En dag kom det ett brev till tre svenska vapentillverkare. Schlagersångaren, nyligen utkommen från sinnessjukvård, begärde uppgifter om priser och leveranstider. Husqvarna vapenfabrik fick frågor om handeldvapen, Bofors om kanoner och Landsverk, sedermera Kockums, om stridsvagnar. Allt artigt undertecknat Eder Johnny Bode.
    Det dröjde inte många dagar förrän polismakten knackade på Johnnys dörr. Konstaplarna lade fram kopior av hans skrivelser och undrade vad i all sin dar han menade med detta? Vilka var hans uppdragsgivare? Var det främmande makt?
    Johnny förklarade att han hade kommit i kontakt med ett par svenska direktörer och en äventyrlig adelsman (Douglas Hamilton) som sysslade med bland annat vapenförmedling. Dessa hade sagt att man kunde bli förmögen genom att förmedla vapen mellan länder som befann sig i konflikt.
Enligt Johnny hade kumpanerna erbjudit honom att agera som mellanhand. För detta skulle han få en rundligt tilltagen provision. En mycket seriös historia. Vapnen skulle skickas till judarna i Palestina för att användas i kampen mot den planerade delningen av landet.
    Till de förbryllade poliserna sade Johnny:
- Detta är väl inte märkvärdigare än att skicka efter noter på postorder..."

(Ingmar Norlén - Jakten på Johnny Bode, 2003)

Kommentar som bifogades till inlägget efter ett par timmars läsning, den 2 november 2015 kl 00:36:

Krigstid, 40-tal, Oslo, Norge:
"I centrala Oslo kom Johnny vinglande på en lånad cykel. En grupp hirdmän skrattade och pekade finger åt honom och ropade: Varför cyklar ni så konstigt?
   Johnny bromsade, satte ena foten i gatan och svarade:
- Det är väl för att det är något fel på styret i det här landet!"

Detta står på sidan 99. Fortsätter det så här så lär jag nog ha citerat halva boken innan jag når pärmen på andra sidan.