Jag skaffade facebook för någon månad sedan efter ett års frånvaro,
vilken jag var övertygad om att jag aldrig skulle återvända ifrån. Nu
blev det däremot så, och det här statusfältet där man kan skriva olika
saker tycker jag är extra roligt. Det ökar viljan att stanna kvar; det
känns ju faktiskt mycket bättre när det är någon poäng med min
medverkan. Som jag berättade för dig igår, kära läsare, så fick jag hem
en bok av Dorothy Parker. Den grep mig omgående. Don Quijote, Sve
jk,
Tjitjikov och de andra av litteraturens hjältar som jag följer med stor
förnöjelse fick raskt maka på sig, likt en idrottshall för en
flyktingförläggning, och jag kan naturligtvis inte hålla mig från att
dela med mig av det jag själv finner så stor glädje i att få läsa. Likt
A.E. Housman romantiserade hon självmordet och snarare gratulerade den
som fick lämna i förtid än beklagade någon sorg. Ironiskt nog levde de
båda en full mansålder och dog på naturlig väg. Jag är inte helt säker
på vem som står för översättningen, men troligen K. Hallén eller U.
Florén. Om raderna är ett brottstycke ur eller en hel dikt är obekant,
men titeln är "Resumé":
"Rakblad gör ont;
floder är våta;
syror ger fläckar;
av gift får man kramp.
Pistol är förbjudet;
snaror går av;
gas luktar illa;
man kan lika gärna leva."
Lyfter på hatten och beundrar tappert buren smärta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar