Löven har börjat skifta färg. Det är skönt att vila ögonen mot den färgglada akvarellen som målats av naturens förlopp.
Jag har alltid beundrat naturens nyckfulla ömsom trygga beteende - men framför allt dess kraft. När stormen tar i för fulla krafter en sommarnatt och åtföljs av ett applåderande regn. Tätt därefter kommer huvudattraktionerna i form av åska, blixt och dunder. En kraftdemontration som ingen mänsklig hand kan mäta sig med uppträder på himlavalvet.
En kvinna jag känner till brukade springa med sina barn och sätta sig i bilen när åskvädret kom på besök. Dess majestätiska föreställning tycks uppfattas olika. Det ligger i betraktarens ögon.
Liksom hennes vinterpäls. Exklusiv, dyr och varm. Andra kvinnor tittar med avund och män bugar sig för hennes elegans. Men inte alla. Det finns dem vars blickar brinner av förakt vid åsynen av den pälsbeklädda överklasskvinnan, som samvetslöst bär likdelar från ett massmord för att skyla sig mot vinterkylan. Hon hävdar själv att det inte rör henne i ryggen vad folk anser, hon slår vakt om sin rätt att klä sig hur hon vill.
Om jag antar rollen som betraktare i det fallet så framstår hennes stolthet som ytterst paradoxal, för jag har ju själv hört henne tala nedsättande om kvinnor som visar mycket hud, beklagat sig över deras lösaktighet och dömt ut dem som promiskuösa...
Hennes man nickar alltid instämmande, som den marionett han är. Ibland funderar jag på om han känner till sin frus förehavanden eller om han låtsas att inte se. De verkar trivas i varandras sällskap och dialogen dem emellan är fortfarande dynamisk och levande efter många års äktenskap. Ändå bevistade andra än han själv hans egen sängkammare. De kanske är lyckliga tillsammans - men i betraktarens ögon verkar situationen skev.
Deras äldsta dotter berättade en gång för mig om när hon var barn och hade tappat bort sin mamma inne i stan. Hon var runt 5-6 år gammal och när hon inte fann sin mamma steg paniken och hon brast ut i gråt. Sökande irrade hon runt bland tvärgator och torg innan en brevbärare stoppade henne:
- Varför gråter du? frågade han henne farbroderligt.
- Jag letar efter min mamma
- Din mamma... Hon kanske är död?
Svinigt eller roligt? Ja, det ligger i betraktarens ögon...
