fredag 27 december 2013

Mentala simkuddar

Mentala simkuddar - Psykologisk säkerhetsmetodik som håller hjärnan och dess idéer flytande och syresatta när man dränker dem med alkohol och andra förståndsbegränsande preparat; som impulsivitet, spegelfäkteri och diverse känslor och komplex. Huruvida den svenska språknämnden skulle anamma begreppet och låta det ta plats i språkets paradsal är däremot en annan fråga.

Mina egna mentala simkuddar pyser. När flaskan tar över rodret så åker jag i plurret och där får varken omdömet eller den logiska förmågan andrum. Jag sjunker snabbt som stenen och vad som händer under ytan skall för tid och evighet helst förbli osagt. Även om det finns ett visst underhållningsvärde däri.
I luftdraget från de pysande simkuddarna så känner jag doft av ångest och osäkerhet: Har verkligen jag ställt till med det där? Det kanske är så att de enda bra besluten man fattar i påverkat tillstånd är när man kommer fram till vad man Inte skall göra. Annars får man ta skeden i vacker hand och gapa stort för den självförvållade vämjelsesoppan man lyckats röra ihop, med dess bittra smak. Kråset smörjs vid tankeslummens uteplats. Höstmörkret har redan brutit in och vinden ligger på medan regnet applåderar ens föreställning med sitt smatter mot gatstenarna.

"Tankarna äro själens växtrike. Vill du veta huru en tankevärld gror, fråga våren! Huru han vissnar, fråga hösten! Våren ser ständigt framåt, och hösten ständigt tillbaka, men hösten har företrädet att äfven se framåt på nya vårar. Det är de gamlas lycka.
Många vissnade tankar äro endast utblommade kaprifolier. Döm dem icke till döden; de äro perenna!
Gif dem regn, solsken och varm luft: de skola ännu kunna dofta." - Zacharias Topelius - Huru tankar vissna (Ur: Blad ur min tänkebok, 1890)

lördag 14 december 2013

Spårvagnsfilosofi

Spårvagnens buller och medpassagerarnas tjatter bedövar mitt medvetande. Utanför ser jag skansen Lejonet och tankarna bär iväg till en svunnen tid. Hur många har tidigare betraktat Lejonet sedan skansen byggdes?
När vagnen åker förbi svingeln så reser sig bostadshusen på vänster sida. Hur många av de som bor där har tagit ställning till Lissabonfördraget? Känner de ens till dess existens eller innebörd?
I Irland vägrar man att skriva under. Hur många i republiken Irland känner å andra sidan till monarkin Sverige och hur det fungerar här?
Vi har något som kallas demokrati i Sverige. Demokrati påstås betyda "folkstyre" men här fungerar det i praktiken som "folk under styre". Folkvalda representanter klubbar igenom FRA och skriver under på Lissabonfördraget.
Jag själv röstar inte, jag vill nämligen inte ta del av etablissemanget. Vissa menar att jag tackar nej till demokrati och inte respekterar Sverige. Jag borde vara tacksam för att vi har det så bra.
Det är jag. Vi har rösträtt i Sverige, och rösträtten borde väl innefatta valet att avstå från att rösta? Att rösta blankt vore att delta i det etablerade samhällsskiktets spegelfäkteri och på så vis kan jag inte visa mitt missnöje. För det är just etablissemanget jag är emot, inte välfärden och den sociala säkerheten vi har i vår demokrati.
Demokratin ja. Ett parti som är inröstat i riksdagen skall flitigt motarbetas och i största möjliga mån hållas utanför av de andra partierna. De partierna som slåss om väljarnas röster. Men underminerar de inte därigenom väljarnas röstfrihet? Men varför bryr jag mig, jag ställer mig ju utanför det hela?
Jag har andra bekymmer. Arbete. Hyra. Mat. Räkningar...

Min djupaste önskan i detta nu är att vagnen inte har någon slutstation. En kapsel som håller mig utanför tid och rum. Så snart jag kliver av så måste jag vara vaksam och alert i situationen som hela tiden växer till nästa nu. Motvilligt är jag en del av etablissemanget... En siffra på de inflytelserika spelarnas poängtavla. Min röst är guld värd för dem - men jag kommer aldrig att få dricka mackmyra i deras gemak.

Var finns närmsta bar?