Filologisk fundering

Frukost - Dagens första måltid.

Jag har av någon outgrundlig anledning fastnat vid ordet och vari dess upprinnelse står att finna. För om man slår ihop ordet: "Frugal" - vilket betyder "enkel" - med: "Kost" så blir det ju frukost.
Jag vet inte hur den gemene individen avnjuter sin frukost men jag brukar slänga i mig en macka eller två, kanske gröt med sjuhelvets massa socker på och om jag känner mig trött så toppar jag måltiden med en kopp kaffe (som smakar sirap, socker är gott ser du).
Frukosten är således inte särskilt avancerad att tillreda och heller inte att avnjuta. Det är en relativt enkel måltid i jämförelse med de övriga man har förmånen att bespisa sig själv under dagens gång.
Och därvid kan man fastställa byggstenarna kring mitt grubbel: Frugal (enkel) + kost = Frukost!

Nåja, dags att äta frukost och sedan ringa svenska akademien för att driva in ett svar på min fråga...

"De soliga eller regnfria sommardagarna äta vi bakom den stora byggnaden under björken, och, vet du, det är spetsen på alltihop! Vore ej den björken där vore hela stället utan värde för mig. Den ger en sådan härlig skugga, och just där är det litet, litet, lagom dragigt, så att hvarken mygg eller mott trifvas där" ~Carl Larsson ur boken: "Ett hem"

//Harzan

Gollum och sagan om ringen

2001 kom den första filmen: Härskarringen. 2002 följdes den upp av: Sagan om de två tornen och 2003 släpptes sista filmen: Sagan om Konungens återkomst.
Då var jag 11-13 år gammal och inte ett dugg intresserad av film, det enda jag brydde mig om var fotboll. Några år senare tittade jag igenom trilogin tillsammans med en kompis och tyckte det var helt okej, men fortfarande ointressant.
De senaste dagarna har jag sett den igen, och blivit kär... i Gollum.

Vilken kämpe. Till skillnad från Aragorn, Legolas, Frodo, Gandalf så är han sin egen herre, även om han är en smula schizofren. Han är envis, slug och stark trots att han har allt emot sig.
Han ser ut som han nyss trillat ner ifrån fulträdet, han är hatad, han är undernärd och han är utstött från dem som en gång var hans folk, hans vänner och familj. Men han finner kärlek hos en ring. Något så litet blir något stort för honom och han kämpar hela tiden för att få tillbaks det han anser vara sitt.
Vad de andra - de som stött ut honom - anser om saken bryr han sig inte ett smack om. Han är sedan dagen han blev utstött sin egen härskare. Han är en karaktärsingivande och stark person och räds - trots sin storlek - ingenting.
Sedan är han den ende i filmen som faktiskt lyckas med det han företagit sig. Nåväl, Samwise Gamgi kanske lyckades också. Men Gollums enda "uppdrag" är att ta tillbaks sin ring, vilket han gör. Frodo fullbordar sitt uppdrag genom att knuffa ner Gollum i domedagsbergets eldar, men Gollum håller sin ring till döden.

Förövrigt så tycker jag filmerna i stort är ruskigt bra. Lite väl utdragna på sina ställen men det ger ju bra tillfällen till rökpauser och liknande.
Aragorn, Legolas och Gimli är en stark trio som inte backar ens för döden själv. Gandalf är en hård gamling som hela tiden vet vart skåpet skall stå och mer än gärna vägleder vilseledna människor. Alverna och dvärgarna förenas tack vare Gimli och Legolas, människorna lämnas att styra midgård och all ondska är utrotad.
En mästerlig trilogi. Och jag vet en som kommer befatta sig med böckerna!



Förresten: Sagan om luren - Min egna tolkning av sagan om ringen! Kan förvisso karaktäriseras som en parodi...

//Harzan