"Vi spelar schack för att fördriva tiden.
Hästar och löpare dukar under en efter en.
Angreppets snabbhet, den plötsliga reträtten.
Talang, snabbfotade pjäser. En säker seger.
Omfatta helheten, överväg alla chanser.
Slå till beslutsamt utan att tveka.
Att rädda ett torn kan vara ett misstag.
Det händer ju att en bonde kan bidra till segern.
I början är båda lika starka.
Men det är bara den ena sidan som kan segra.
Angrip, försvara dig! Kämpa envist.
Då förtjänar du att kallas strateg."
- Ho Chi-Minh
Utan att ställa mig bakom honom politiskt så måste jag medge att han gav en vacker symbolik åt sin kamp, främst personifierad av dikten ovan. Och säg mig, vilar det inte en existentiell glans över den också?
/Harzan
