Kopia från facebook - Ett minne från Texelberget

Någon gång på våren 2009, när granarna stod i blom (ett par stycken i alla fall, de blommar ju lite som de själva vill, de där granarna), så drog jag och farsan till Helsjön. Gubben kan skogarna däromkring på sina fem fingrar och för min del så döptes jag vid foten av Texelberget, som ligger precis vid sjön. Och det var just toppen av Texelberget som var målet för vår färd. Det är Hallands näst högsta berg och reser sig ganska majestätiskt med sina 200 meter över havet (och nu vill jag inte se någon komma dragandes med "alperna", "Himalaya", "bergsvandring i fjällen" eller dylika dumheter som bara finns på film). Där häckar pilgrimsfalk och rykten går om att det ligger fornskatter på sjöns botten. Men det var inte det jag skulle berätta.

När vi började närma oss toppen så gick jag ned på alla fyra för att krypa fram till kanten och titta nedför bergets brant. Jag hade väl krupit ett par meter när jag hörde farsan säga "Jag får springa men det får inte du!" och därefter med små snabba steg springa om mig. Förlamad av skräck och kritvit i ansiktet fick jag bevittna hur han med otäck precision stannade bara någon decimeter före bergets kant. Han var då 48 år fyllda.

Gubbjävel!

(Bilden är tagen från toppen av Texel. Från det datum då det hela utspelade sig)