"Om en
människa försöker pådyvla mig godhet blir jag ärligt förbannad och utför
omedelbart en serie bushandlingar som korrigerar misstaget. Ty det
omänskliga godhetskravet låser de spontana krafterna och förvandlar
levande impulser till bräkande menlösheter."
lördag 30 januari 2016
Kopia från facebook - Brottnings-SM och lite Bertil Schütt
Under dagen har jag haft den stora äran att från läktarplats beskåda
de svenska mästerskapen i brottning. En härlig föreställning med
stilfulla kast och underhållande vredesutbrott. Bredvid mig på
läktarplats satt min namne Hampus, som vid något tillfälle berömde mig
för någonting. Genast körde jag upp en tumme i armhålan på honom för att
återställa balansen i min självbild och världsåskådning, vid beröm så
kan föreställningen om att jag faktiskt duger till något uppstå, och det
vore kolossalt fel. Jag är ju rivare för fan! Jag gjorde ett helhjärtat
försök till att förklara varför jag kände mig tvingad att tacka för
berömmet med en elakhet, för Hampus såg aningen fundersam ut, men jag
kände inte riktigt att jag fick fram de rätta orden. Då kom jag att
tänka på den gamle författaren Bertil Schütt och boken "En skuggboxares
memoarer", för han skrev en alldeles strålande formulering i ett
snarlikt ämne, vilket jag lovade Hampus att jag skulle lägga upp på
Facebook när jag kommit hem. Oklart ifall han brydde sig, men här är den
i alla fall:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar