Kopia från facebook - Minne från en källare

Det jag tänker berätta för dig nu, kära läsare, utspelar sig i en förhistorisk tid. Nämligen hösten år 2009. Kanske inte fullt så förhistorisk som då Bilbo Bagger var på upptäcktsfärder i ljusfattiga grottor, eller ens det glada 80-talet, men för en sann knegare så går det en historisk brytpunkt varje fredag och därför är till exempel förra månaden nästan detsamma som antikens tidsålder. Till saken: min vän Viktor hade fått en lägenhet. Till hyreslägenheter kan man i bästa fall få med ett förvaringsutrymme, kallat ”förråd”, som ofta står att finna på vinden eller i källaren i samma byggnad som lägenheten. Viktor hade sitt förråd i källaren. Där skulle vi lasta in en TV-bänk som han inte ville ha i sitt möblemang. Tji fick vi för det. Förrådsdörren var låst. Det var trädörrar så det gick inte att se vad som fanns på insidan. Jag skulle så gärna vilja skriva att vi gjorde det som man skall göra i en sådan situation: tog kontakt med vaktmästaren för att låta honom öppna och tömma förrådet.

Det vore dessvärre lögn. Vi knäckte upp låset själva.

Den bifogade bilden illustrerar ganska väl vad som mötte oss när dörren öppnades. Eller det är en exakt illustration får jag nog lov att säga, för det är ett fotografi av spektaklet. Livs levande potatisar! Nåja... potatisar i alla fall. Vi stängde dörren, satte dit ett nytt lås och dagen därpå ringde Viktor vaktmästaren istället. TV-bänkens förflyttning fick bero...