Kopia från facebook - Om brottarkungen Ivar Johansson

Ivar Johansson, polisen från Norrköping som bärgade hem tre olympiska guldmedaljer till Sverige, vilket är ett konststycke även Carl "Spartalejonet" Westergren har klarat av. Utöver de två så är det endast Alexander Medved (ukrainare/sovjet), Alexander Karelin (ryss) och Artur Tajmazov (uzbek) som knipit den ädlaste valören i de olympiska spelen tre gånger i mattkampen känd som brottning.
Men låt oss hålla oss till Johansson. 1947 gavs "Den stora boken om brottning" (vilken undertecknad betalade nästintill en dagslön för att få i sin ägo 68 år senare, men det var det värt, pjäsen på dryga tre kilo är en mycket fin volym som inte bara ser stöddig ut i bokhyllan utan även lämpar sig ypperligt för läsning) ut, en slags antologi under redaktion av Paul Brewitz, som också skrivit många av bokens kapitel. Ett av dem är kapitlet om brottarkungen Johansson och i det kapitlet återfinns följande meningar:

"Alla tiders brottarprestation levererades sedan av Ivar i Los Angeles-spelen 1932, då han efter att ha hemfört olympiska guldmedaljen i fri-stilens mellanvikt fick avstå från att kliva upp på segerpallen och i stället krypa in i bastun och banta bort nära 5 kilo för att till följande dags vägning komma ner i grekisk-romerska stilens weltervikt. Även där blev guldpengen Ivars, och en tredje medalj av den ädla metallen fick han i slutet av året, nämligen Sv. Dagbladets guldmedalj till årets bäste svenska idrottsman."

Två OS-guld inom loppet av ett par dagar. Gör om det Zlat... öhm... Sjöber... nja... Stenmark kanske?
Äh, gör om det den som kan!