"Man bör inte använda utländska låneord i de fall det finns en adekvat inhemsk vokabulär disponibel."
När han skall ha yttrat denna mening vet jag inte, men 1975 så tog det mindre än fem minuter i TV-intervjun jag länkar åt dig käre läsare (om du nu har så tråkigt att du vill fördriva tiden med 30 minuter högst inaktuell svensk politik, med en minst lika inaktuell politiker), innan herr Sträng sade "all right" där han lika gärna kunde sagt "Nåväl". Ett annat snedsprång av denne man var väl när Astrid Lindgren åkte på att betala mer än 100% i skatt och skrev Pomperipossa i någon slags protest mot detta, vilket Sträng viftade bort och menade att Lindgren inte kunde räkna. Palme gav henne dock rätt till slut.
Men vi håller oss till herr Sträng. Han växte upp i en tid då en medelstor kommun kanske sköttes av tre-fyra personer och sekreteraren hade kommunens alla pengar hemma i kökssoffan, där kommuninvånarna odlade sin egen potatis och själva konserverade sin mat, där varje yngling fått växa upp med att snickra och skruva med motorer och därför höll efter sina egna hus och bilar, där man sparade till det man skulle köpa, där statens mediemonopol var närmast totalt och där småfurstarnas ord var lag. Nu är jag inte inläst på Sträng personligen och var han tog avstamp och blev skolad till finansminister har jag inte en blekaste aning om, men dagens politiker är nog glada att en karl av hans kaliber inte är med i matchen. Hans pondus förefaller ha varit naturlig och han stressade inte upp sig när han skulle svara på frågor. Han redogjorde lugnt och sakligt för sin syn på saken, förklarade bakomliggande orsaker och vad som var möjligt att göra, eller inte göra, samtidigt som han blev hårt pressad av dåtidens frågeställare. Och hans språkbruk är en klass för sig. Han gör sig inte sämre i de debatter jag har haft förmånen att se honom delta i. Visserligen är det svårt att för mig som inte var helt född när det begav sig sitta och bedöma hur han var som politiker, eftersom jag inte var där och levde i det samhälle som han var med och styrde. Men jag får nog glädjas åt honom, Gösta Bohman och andra hedersknyfflar att de slipper se eländet vi dras med idag, där statsministern knappt kan säga en hel mening utan att staka sig på orden eller säga fel...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar