Villons ballad om en fetlagd prostituerad

Jag skall ta mig både friheten och äran att återge Francois Villons "Balladen om tjocka Margot" i svensk översättning och tolkning av Axel Österberg:

"Om jag vill famna denna sköna nu
skall jag då kallas galen eller dum!
Hon har behag som räcker till för sju,
hos varje hallick har hon hjärterum.
Men kommer kunder står min rygg i krum,
Jag hämtar vatten, vin och frukt och bröd,
och har de lödigt mynt i överflöd
jag säger - när jag snappar själv ett krus -:
Kom snart igen till lust och kärleksglöd
här i bordellen, där vi håller hus!

Dock hotar oss ibland en svår misär
när gratis går i sängen min Margot.
Det tål jag inte. Död min kärlek är.
Men hennes schal och bälte tar jag då
om detta till förtäring kan förslå.
Och om hon dristar sig till en protest
så vet jag nog hur detta botas bäst.
Jag tar min käpp. Hon får en sinkadus
så hennes näsa minns det till härnäst
här i bordellen där vi håller hus.

Sen älskar vi. Hon släpper ut en fjärt
så mäktig, svullen och förgiftat rå.
Hon tar min topp som reser på sig tvärt.
Då skrattar hon och kallar mig Gogo.
Sen snarkar vi i fyllan båda två.
Hon vaknar upp när hon får magbesvär
och lägger sig på mig så stor hon är.
Jag kvider, platt och klämd liksom en lus.
Jag blir fördärvad av Margots begär
här i bordellen där vi håller hus.

                     Envoi

Vind, hagel, frost - det angår inte mig

I brånad går jag kättjans hala stig.

Liderlig? Visst är jag liderlig!

Låt dålig katt få ta en dålig mus

Och dygden med sin kyskhet roa sig

När själv i brunst du vill förnöja dig

här i bordellen där vi håller hus."

Jag kan inte annat än beundra hans geni, den gamle Villon. Låt dålig katt få ta en dålig mus...