Hommage à Francois Villon

Francois Villon. Knivkämpe, stortjuv, vällusting och skald i 1400-talets Frankrike, närmare bestämt Paris.
Han lämnade en del skrivet efter sig. Bland annat "Det stora testamentet och andra ballader" vilken undertecknad låtit införskaffa och börjat läsa med storartad förtjusning.
Allt står skrivet på vers. Det författades i en fängelsecell där han hölls i förvar inför det att han skulle hängas. Trots hans fångvaktares avrådan så lämnade han in sin nådeansökan skriven på vers. Och han blev benådad, men inte av den anledningen. Kung Ludvig drog förbi och benådade dödsdömda på ren slentrian. Med största sannolikhet tog han föga notis om återfallsförbrytaren Villon.

Men låt oss i stället titta på en av hans ballader. Den heter "Dubbelballad om samma ämne" och ämnet i fråga är en salig blandning av bordell-liv och kärlek. I Francois värld verkar det dock inte vara någon nämnvärd skillnad, så det kanske inte är någon blandning heller. Men låt normer följa med fåglarna söderut så roar vi oss ett slag med ett stycke läsning:

"Gå på och älska bäst du vill
på festerna och gästabuden,
i kärlek tige vettet still.
Si, Salomo, den vise juden,
förnekade den gode Guden.
Av älskog mänskan blir ett djur.
Och Simson gjordes blind av bruden.
Den kärlek undgår, han har tur.

Och Orfeus, känd för spel och sång,
en mästare på flöjt och giga,
fick möta Cerberus den gång
han ned till Hades måste stiga.
Narcissos inte att förtiga,
han som för kärleks skull - och hur! -
i källan omkom ömkeliga.
Den kärlek undgår, han har tur.

Och Sardana, en riddersman,
den tappraste man kunde finna,
som seger över Kreta vann,
fördärvades av sin vännina
och började sy och spinna...
Kung David, när han låg på lur,
blev galen för en naken kvinna.
Den kärlek undgår, han har tur.

Och tänk på Ammon som, ack ja,
när han av kärlek börjat brinna
sin syster Thamar ville ta
och spränga hennes mödomshinna.
Och kung Herodes för en kvinna
drog ut Johannes ur hans bur
och lät profetens blod förrinna.
Den kärlek undgår, han har tur.

Och om mig själv ett ord till slut.
För kärleks skull jag pryglats naken.
Det har jag ej bekänt förut.
Mamsellen de Vauselles haft smaken
att skaffa mig den ömma baken.
Det var väl bröllop, eller hur!
Noë var tredje man, den kraken.
Den kärlek undgår, han har tur.

Men blir nu inte denne tok
från kärleksgalenskapen botad?
Nej, aldrig blir han visst så klok
om än med bålet han blir botad.
Så djupt är denna dårskap rotad.
Blondin, brunett han gör sin kur.
På fakta är min sanning fotad:
Den kärlek ungår, han har tur."

Skall inte förstöra ett sådan mästerverk med att säga vad jag tycker. Beundrar blott hans geni och gläds det privilegium att få läsa det cirka 600 år senare.