Precis som de flesta av er andra så lärde jag mig att läsa och skriva i skolan. Men först i 17-årsåldern började jag utveckla min egen förmåga att kombinera bokstäver på olika vis för att få fram något läsbart.
Det är och har sedan dess för mig varit ett konstruktivt sätt att avreagera sig, stilla rastlöshet och känna att man skapar något. När man väl har lärt sig det så försvinner det aldrig, även om man kan tappa skärpan om man inte aktivt skriver.
De senaste åren har jag tappat stinget. Någon gång ibland kan jag plita ned något som för dagen känns intressant, men inga följetonger eller större projekt som jag kunde ge mig på förr. Drömmen var en gång att börja skriva böcker - den drömmen är död. För det första kan jag inte hålla fokus så länge på en och samma sak - som det förmodligen skulle krävas för att skapa ett större skönlitterärt skriftverk. För det andra så är jag en akterseglad skribent.
Det här jag skriver precis nu tvingar jag mig själv att skriva. Jag har den röda tråden men fantasin går på sparlåga...
Men imorgon tänkte jag läsa Stäppvargen (igen). Får väl se om jag kan hitta inspiration där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar